Fröken Gruvhagen

34 år och småsliten småbarnsmamma.

Du som är där eller har varit där kommer att känna igen dig. Ni andra kommer inte att fatta någonting.

Det är helledig dag och du är själv med Kidsen.

Det finns två ord som är som socker för en mamma öron i den situationen: Inredning i kombination med Egentid.

I hopp om att få en halvtimma på egen hand, utan att någon tjatar sönder dina öron

eller biter sin lillebror, så sätter du ungarna i bilen och drar till Ikea och Smålandet.

Du småspringer in från parkeringen för du är så entusiastisk.

När du väl passerat entrén så händer det som inte får hända.

Ungarna vill inte vara i lekrummet. De vill titta på nya kuddfodral tillsammans med dig. Och du har inget val,

du kan ju inte tvinga dina barn in i det där förbannade bollhavet när det är andra vuxna som står och tittar på.

Att titta på kuddfodral och drömma om nya köksluckor vid köksavdelningen är roligt i ca 6 minuter

om man är 5 resp. 3 år, så hela rundan genom Ikeavaruhuset avverkas på under 20 minuter. Efter det

förflyttas du från kassan rakt in i en 12 meter lång kö för att köpa korv.

Drömmen om ny energi och vackra vårkrukor till altanen förändras till en verklighet

bestående av två ketchup-kletiga barn och en 100 grams chokladkaka som du inte alls borde ha satt i dig, men som nu är slut och gnager ditt dåliga samvete. Imorgon ska jag äta mindre socker.....

Det är torsdag och Kristihimmelfärdsdag och röd dag och därmed också ledig dag.

Jag och barnen skruttar runt i våra pyjamas trots att klockan är över 10.

Pappa Mats är i skogen och hugger. Mera ved. Mera jobb.

Jag funderar på vad jag ska skylla på nästa gång han drar igång vedklyven. Det där med förkylning

fungerade ganska bra sist, men det är inte säkert att han går på den igen.

Jag har precis lagat tre par jeans som hade hål på knäna. När jag satt där vid min symaskin insåg jag

att det är andra gången denna veckan som jag lagar de grå jeansen.

Troligtvis tar det max 5 dagar innan de behöver lappas igen.

Vad är problemet? Varför kan en 5-åring inte hålla ett par byxor hela mer än i bästa fall i 8 veckor?

Och den största frågan: Hur i helvete vågar man som förälder köpa Polarn o Pyret jeans

för 500 spänn till sina ungar?

Och säg nu inte att de inte går sönder, för jag har provat allt.

Lindex, Kappahl, Name It, H&M OCH Polarn och Pyret. 

De går sönder. Det är 8-veckorsgränsen som gäller. Oavsett prisklass. Oavsett märke.

Nu ska vi ta oss samman och göra oss fina för snart blir det kalas.

Så här yrvakna ser vissa av oss ut just nu....

 Ha en fortsatt trevlig dag!

Denna helgen hade vi avsatt för pyssel med veden. Jag vaknade med värkande hals i lördags

och har varit måttligt effektiv. Ni vet hur det är när man blir kallsvettig och yr så fort pulsen går upp

minsta lilla. Ingen bra kombo med en vedklyv och tunga vedklampar.

Så om vi slipper frysa nästa vinter så är det inte min förtjänst.

Lite roligt har vi haft också. Idag var vi inne i Kalmar en sväng och såg Sean Banan uppträda,

åt hamburgare och såg en MC-show som Erik sent lär glömma....

Mina barn har aldrigt varit särskilt intresserade av leksaker.

De har aldrig tjatat om saker de vill ha vilket gör att jag är ganska dålig på vad som finns nu för tiden.

Tack vare kusin V så hade jag koll på att det fanns några söta små djur i en serie som hette My little Pet Shop.

Idag köpte jag några små hundar och grisar i den serien till Karam-Ellen.

- "Det är Pet shop djur" förklarar jag stolt.

Barnen rusar iväg för att leka med sina nya små saker. De håller sig sysselsatta i ca 2 minuter, sedan hör jag Erik från lekrummet:

- "Nej du Ellen. Nu skiter vi i de här Ketchup-djuren och leker jakt istället.

-"Jaa! Jag vill vara vildsvin" kontrar Ellen.

Och så tar det ca 24 sekunder innan de springer runt i trädgården med varsin lång pinne som ska föreställa jaktgevär. Och de små söta djuren ligger ensamma kvar på golvet i tv-rummet....

För ett par veckor sedan köpte jag ett soffbord på Blocket.

Massivt trä och tungt som bly. Och dessutom godkänt av Mats som

inte tillåter annat än stora, rejäla och stabila möbler.

Efter ett par dagar i garaget med slipmaskin och målarfärg så kom det på plats

och jag blev ganska nöjd....

... men inte helt nöjd.

Nu har jag en ny idé.

Någon som behöver ett vitt soffbord?

Maila mig i så fall. Maila INTE Mats, för han kommer inte att uppskatta

det faktum att bordet redan ska bytas ut.

I tisdags förmiddag, drygt två dygn efter den där rackans cykelfesten hade jag återhämtat mig hyggligt.

Jag tyckte att jag hade återfått greppet om tillvaron och att kroppen kändes någorlunda fräch igen.

Men säg den lycka som varar för evigt.

Bara ett par timmar senare fick jag benen hänsynslöst undanslagna igen. Svaret på det personlighetstest

som vår avdelningschef låtit oss göra slog ner som en bomb.

Jag är inte helt tappad bakom en vagn och jag har en relativt stor dos självinsikt.

Men jag hade ändå hoppats på ett lite lindrigare utfall. Jag hamnade i Ruta 16 av 16 rutor.

Jag insåg att orden självständig, ambitiös, tävlingsmänniska, målinriktad, energisk, dominerande,

drivande och rastlös skulle ingå i beskrivningen av mig och min person.

Jag hade rätt. Men det skulle bli värre....

Det finns saker som står högre upp på önskelistan än att få sin personlighet beskriven med frasen:

"I sin ambition att nå sina mål kan de uppfattas som Bolldozers som hänsynslöst kör över

alla och allting som står i vägen för dem och det mål de vill nå."

Det tog ett drygt dygn och åtskilliga samtal med mina goa kollegor och vänner innan jag vågade tro på att det fanns ett enda litet uns av sanning i det att de faktiskt tycker att jag är en ganska go tjej trots allt.

Jag lovar, jag kan vara snäll också. Och det händer att jag är trevlig.

Och det finns tillfällen då jag gläds åt att någon annan vinner.

Det är inte ofta, men det händer...

Söndag 6 maj - dagen efter Nybro Cykelfest och jag misstänker att det har varit ett soft tempo

i flera nybrovillor än vår idag.

Jag tar mig friheten att citera min goa vän Fröken Åhvik: "-Hualigen vilken fest!"

Att partaja från tidig eftermiddag, cykla åtskilliga mil, äta gott i trevligt sällskap 

och rocka loss till liveband till sent in på natten tar ut sin rätt.

Idag har jag diskat upp efter gårdagskvällens förrätt, tvättat bilen och lagat köttfärssås. Inte ett dugg mer.

Och nu återtar jag min position i soffan.

Ett stort tack till RT och till alla festdeltagare för en superkväll.

Nu tar vi igen oss, och om ett år hoppas jag att vi kör hårt igen!

Jag tänkte att jag skulle fotografterat lite av den mat vi bjöds på, men

när jag kom hem inatt insåg jag att det bara blev ett enda kort.

Ha ha ha....

Nåja, ett kort är bättre än inget. Här ser ni fördrinken vi bjöd på.

Baccardi Melón, äppelcider, lime och frysta hallon.

Lite för sliskigt för min smak, men fin var den!

Någon som minns mitt inlägg från slutet av april då jag hade haft medarbetarsamtal

med min chefoch förklarat för henne att det inte spelar någon roll

huruvuda jag blir prioriterad i årets löneöversyn eller inte,

jag kommer ändå inte att bli nöjd?

Idag fick jag min nya lön meddelad. Och vet ni vad? Jag är nöjd.

Det må vara strängt förbjudet att i Jantelagens Sverige uttrycka sig som jag gör nu,

men faktum är att jag är ganska nöjd. Och jag är värd varenda öre! Så det så!

Ikväll förbereder vi inför morgondagens Cykelfest. Mats är ute i garaget och justerar cykelkedjor och själv så provblandar jag fördrinkar inne i köket. En helt okej arbetsfördelning om ni frågar mig!

Ha en fortsatt trevlig kväll! Kram!