Alla inlägg under juli 2010

Av Elin Gruvhagen - 31 juli 2010 21:20


Jag har idagarna haft den stora äran att få en Blog-award.

Man tackar och bugar!

Skall sätta mig in i utmaningen imorgon!


Och, till alla er som berömmer mitt skrivande. Det gör mig så glad!

Om jag säger upp mig från mitt jobb och ger ut en bok.

Köper du den då?


ANNONS
Av Elin Gruvhagen - 31 juli 2010 21:10

En piss skit-apa ful-dag, som tro det eller ej avslutats med ett par helt okej timmar! Och jag dansar av glädje!

Har ätit och ätit och ätit! Omelett, mackor med smör, mjuknade cornflakes med mjölk och jordgubbssylt, bullar.

Nu är jag, för första gången på flera dagar, riktigt mätt.

Jag hoppas att detta i kombination med mina nya piller ger mig en god natts sömn inatt. Känner på mig att jag har goda odds!


Kram o God Natt!




ANNONS
Av Elin Gruvhagen - 31 juli 2010 16:06

Tycker tyvärr inte att Dexofen verkar bita mer på det onda än vad Panodil och Voltaren gjorde, med andra ord Status Quo här.


Senaste 2 timmarna har det dock inte varit särskilt synd om mig.

Medan familjen varit ute i trädgården har jag legat i soffan och tittat på Joel Kinnaman i Snabba Cash.


Sämre kan en kvinna ha det...

Av Elin Gruvhagen - 31 juli 2010 13:30

Har ringt min doktor på Öron Näsa Hals och fått mer värktabletter. Nu går vi på de tyngre grejerna som hon sa. Och så nämnde hon att jag absolut inte fick blanda dem med alkohol.

Nej du, Doktorn Lilla, det är nog ingen risk!

Jag ryser i hela kroppen bara av att tänka tanken på en whiskey som rinner ner längs min söndertrasmade hals.

Men jag ska ta igen det, det lover jag.

Jag ska ta igen all god mat jag går miste om också.

Har ätit isglass, ett korvbröd, lite pulvermos och hackad torsk idag. När jag blir frisk ska jag äta grillat kött. Massa grillat kött.

Och så ska jag köpa mig ett Olivträd som jag skall placera i en zink-hink. Hade velat köpa ett idag när jag var nere på Apoteket för att hämta den nya medicinen, men jag kräktes upp min frukost i en servett, började gråta mitt på torget och fick åka hem. Utan Olivträd.

Av Elin Gruvhagen - 31 juli 2010 08:16

Det är sällan Fröken Gruvhagen gråter.

Jag gråter till vackra sångtexter, filmer, olycklig kärlek och barn som far illa. Men det är sällan jag gråter över smärta eller min egen situation. Idag är dock ett undantag. Idag inleds morgonen under tårar.


En sömnlös natt är okej. Två sömnlösa nätter funkar. Men som, nu tredje natten med en total sömnkvot på runt 2-3 timmar, det är mer än vad min lilla späda kropp orkar med.


Jag skall inte ge upp. Jag ska fortsätta bita ihop. Men vad faan, kunde man inte åtminstone vara värd lite jävla morfin eller nåt?

Av Elin Gruvhagen - 30 juli 2010 20:53

Döper detta inlägg till "Man ska inte ropa hej förrän man hoppat över bäcken".


Ett talesätt som stämmer ganska bra in på min dag. Jag har mått lite för bra. Varit lite för aktiv. Pratat aningen för mycket. Och fått äta upp det på slutet.

Så kan man sammanfatta denna Dag 4.

Bra fram till kl. 12.00 Mycket bra fram till kl. 16.00 Förbannat bra fram till kl. 19.00 Sen.... en djupdykning och jag är tillbaka på jorden igen. Medveten om min situation.

Men ikväll känner jag verkligen, skit samma! Jag har haft en bra dag tillsammans med min Mats och de små trollen. En dag som innehållit både shopping, loppis, pyssel, besök i Krokshult, en finfin blomma på trappan när jag kom hem och en nybesiktigad bil utan anmärkning.


Nu tänker jag ta min sista Voltaren och de två Alvedon jag har kvar av dagens kvot. Imorgon tar vi nya friska tag!


Sov sött!

Av Elin Gruvhagen - 30 juli 2010 13:24

Jag tror, men vågar inte hoppas, på att det värsta är över nu.

Pratar fortfarande inte, men har mindre ont att svälja och har ätit pulvermos och köttbullar till lunch.


Detta var vad som låg i det lilla, lilla paketet som jag hittade i min brevlåda igår kväll: En liten, liten bok om vänskap.

Från någon med ett stort, stort hjärta!  



  

Av Elin Gruvhagen - 30 juli 2010 09:36

Måste erkänna, idag är en lite bättre dag. Har till och med orkat duscha barnen. Måste varit korvbrödsenergin-som gjorde susen.


Fick ett tråkigt meddelande igår. En nära vän till oss har mist sin far.

En pappa som jag minns som stor, talför och kramgo. Precis som min egen pappa.


Det kommer närmare och närmare, insikten om att ens föräldrar inte är odödliga.


I Mats och min bekantskapskrets är det faktiskt ganska få som har kvar både mamma och pappa i livet.

Det känns som en självklarhet att de skall finnas där. De ska svara i telefon när man måste prata. De skall ställa upp när man behöver hjälp. De skall pussa och krama sina barnbarn och få dem att förstå att de är vackrast i hela stora jävla världen. Det har alltid varit så och det ska alltid vara så. For ever and ever.


Idag så släpper jag min självömkan och inser att det kunde varit värre. Jävligt mycket värre. Och jag skickar en stor kram till den lilla Röda stugan långt inne i skogen, där jag vet att de behöver det. Idag och imorgon och nästa dag.



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se